publicerad: 2021  
möte mötet möten
möt·et
substantiv
mö`te
1 passerande av någon/något som har mot­satt rörelseriktning
SE möta 1
ett möte (mellan några)
ett möte (med någon/något)
ett möte (med någon)
ett möte (med något)
hon fick ett oväntat möte i back­krönet
belagt sedan 1682; fornsvenska möte 'samman­träffande; samman­komst', bildat till mot 'möte'; jfr ur­sprung till 1mot 1, 3mot
2 sammanträffande vanligen mellan personer
SE möta 2 JFR träff 2
(under/vid) mötet
(under) mötet
(vid) mötet
ett möte (mellan några)
ett möte (med någon/något)
ett möte (med någon)
ett möte (med något)
ett slump­artat möte; ett kort möte på perrongen; mötet med den älskade
○ äv. när en­dera parten är icke-levande
hans möte med författarens lyrik var om­välvande
gå/komma någon till mötes göra någon till viljesmedlarna gick arbets­givarna till mötes i deras viktigaste fråga
belagt sedan ca 1500 Josua bok, Domare boken
3 organiserad samman­komst för visst syfte t.ex. information el. opinions­bildning; ofta med ställning som beslutande organ
mötesbeslut; möteslokal; mötesordförande; biskopsmöte; landsmöte; personalmöte; släktmöte; stormöte; strejkmöte; toppmöte; valmöte
(på/under/vid) mötet (med någon)
(på) mötet (med någon)
(under) mötet (med någon)
(vid) mötet (med någon)
ett viktigt möte; ett extra­inkallat möte; kalla till möte; hålla ett möte; sitta i möte; ett möte på topp­nivå
○ äv. om del­tagarna som (beslutande) grupp
mötet beslöt bord­lägga frågan
○ äv. ålderdomligt ut­om i sammansättn. samman­dragning av (in­delta) trupper för vapenövning
repmöte
den gamle knekten hade varit med om 30 möten
belagt sedan 1495 kungörelse utfärdad av rikets råd (Styffe)
4 tävling mellan två parter
SE möta 3
returmöte
ett möte (mellan några)
ett möte (med någon/något)
ett möte (med någon)
ett möte (med något)
mötet mellan topplagen slutade oavgjort
belagt sedan 1923