publicerad: 2021  
nicka nickade nickat
verb
nick`a
1 snabbt böja huvudet fram­åt ett kort stycke ofta som jakande svar el. till hälsning
någon nickar (mot/till/åt någon)
någon nickar (mot någon)
någon nickar (till någon)
någon nickar (åt någon)
någon nickar (något)
nicka som svar; nicka god morgon; hon nickade bi­fallande; han nickade igen­kännande när orkestern intonerade "Moon river"
○ äv. om annat än personer
något nickar
blå­klockorna nickade i vinden
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska nykka; av lågtyska nicken 'blinka; nicka'; besläktat med niga
2 ibland med partikel som an­ger resultat, sär­skiltbort, in spela (fot­boll) med huvudet ett viktigt element särsk. i fot­boll
JFR skalla 2
någon nickar (bort/in) (något)
någon nickar (bort) (något)
någon nickar (in) (något)
ett in­lägg för den långe NN att nicka på; hon kastade sig fram­åt och nickade in 1–0
belagt sedan 1915
nickanickande, nickning
nicka till