publicerad: 2021  
nock nocken nockar
nock·en
substantiv
[nåk´]
1 krönet på ett (sadel)tak
taknock
höjden var 15 meter upp till nocken
○ någon gång äv. om var­dera slut­ändan av tak­åsen
han tog sig ända fram till nocken
belagt sedan ca 1780; av lågtyska nok(ke) 'spets av något'; trol. samma ord som sv. dial. nock, isl. hnokki 'hake på spinnrocksrullen'; jfr ur­sprung till nucka
2 yttersta ändan av ett rund­hult
nocktalja; rånock
belagt sedan 1730
3 den luggiga ytan i flossavävnad
belagt sedan 1583
4 krok­böjd stål­tråd som sitter fäst på botten av en karda
belagt sedan 1832
5 skiv­formig upp­höjning på en axel
JFR kam 2
belagt sedan 1933