publicerad: 2021  
1nytta nyttan
nytt·an
substantiv
nytt`a
för­del­aktig verkan på visst om­råde, för viss person el. verksamhet etc.
(till) nytta (för någon/något)
(till) nytta (för någon)
(till) nytta (för något)
nyttan (av/med något/att+verb/sats)
nyttan (av något)
nyttan (av sats)
nyttan (av att+verb)
nyttan (med något)
nyttan (med sats)
nyttan (med att+verb)
göra nytta; dra nytta av något; förena nytta med nöje; allt deras arbete var till ingen nytta; medicinen gjorde ingen nytta; de hade ingen nytta av bil­kartan; sin skol­tyska fick han nytta av senare i livet; en rapport om nyttan och riskerna med östrogenbehandling under klimakteriet; kan jag vara till någon nytta?
spec. i national­ekonomiska samman­hang (an­tagen) behovs­tillfredsställelse eller grad av brukbarhet som kan ut­vinnas ur viss vara eller dylikt
belagt sedan 1347 (privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska nytta; av lågtyska nütte med samma betydelse; urspr. samma ord som fornsvenska nyt 'nyttjande; av­kastning; mjölk'; till njuta
2nytta nyttade nyttat
nytt·ar
verb
nytt`a
ofta i nekande ut­tryck; ibland med partikelntill göra nytta
något nyttar (något) något nyttar (till något)
det nyttar inget till att moralisera; vad nyttar det att gråta över spilld mjölk?; gör som du vill, men det nyttar inget till; klago­mål nyttar inte
belagt sedan 1617