publicerad: 2021  
närvara närvarade äv. närvar, närvarat äv. närvarit, presens närvarar
verb
nä`rvara
● befinna sig på platsen för viss händelse eller dylikt
någon närvarar (vid något)
när­vara vid upp­ropet; stats­ministern kommer personligen att när­vara vid ceremonin
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska nær vara
närvaranärvarande, närvaro