publicerad: 2021  
nöja sig nöjde nöjt, presens nöjer
nöj·er sig
verb
nöj`a sig
● god­ta som tillfreds­ställande
någon nöjer sig med något/att+verb
någon nöjer sig med något
någon nöjer sig med att+verb
hon nöjde sig med ett glas lätt­öl; han lät nöja sig med det knapp­händiga svaret
○ spec. med av­seende på handling in­skränka sig till
han nöjde sig med att iakt­ta en fientlig tystnad
belagt sedan början av 1500-talet (Sagan om Didrik af Bern); fornsvenska nöghia sik; bildn. till nog