publicerad: 2021
1o
o:et, plural o:n el. o, bestämd plural o:na
substantiv
●
femtonde bokstaven i det svenska alfabetet
a och o
se
a
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum);
fornsvenska o; av lat. o; jfr grek. o mikron´ (Ο), o´ mega´ (Ω)
2o
interjektion
●
oj som uttryck för förvåning, entusiasm och dylikt
o, så vackert det var här; o, vad jag blev rädd!
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska o; germ. utropsord, motsvarande bl.a. lat. o, oh