publicerad: 2021  
1oberoende ingen böjning
o|­be·ro·ende
adjektiv
o`beroende
● som inte är beroende (av någon eller något) för sin före­komst, sitt handlande etc.
JFR autonom 1, självständig 1
oberoende (av någon/något)
oberoende (av någon)
oberoende (av något)
hon var ekonomiskt oberoende; han ville vara oberoende av sina föräldrar; resultaten bekräftades av andra, oberoende under­sökningar; en oberoende kommission till­sattes; tidningen beskrevs som oberoende liberal (adverbial)
○ spec. politiskt själv­ständig
landet blev oberoende 1957
○ ibland i mer el. mindre adverbiell an­vändning
han verkade beredd att köpa tavlan oberoende av priset
oberoende variabel se variabel
belagt sedan 1802
2oberoende oberoendet
o|­be·ro·end·et
substantiv
o`beroende
● det att inte vara av­hängig av någon eller något för sin existens, sitt handlande etc.
JFR autonomi
ett oberoende (av någon/något/sats)
ett oberoende (av någon)
ett oberoende (av något)
ett oberoende (av sats)
hävda sitt oberoende; rätt till själv­bestämmande och nationellt oberoende
belagt sedan 1805