publicerad: 2021  
ocklusion ocklusionen ocklusioner
oc·klus·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
1 slutstadiet i ut­vecklingen av ett låg­tryck i gräns­zonen mellan olika luft­massor var­vid den varma luft­massan lyfts i höjden av den upphinnande kall­fronten
JFR lågtryck
ocklusionsfront
belagt sedan 1923; av lat. occlu´sio, till occlu´dere 'stänga till'
2 inne­slutning av gas, vätska eller främmande fast ämne i fällning eller kristall
ocklusion (av något)
belagt sedan 1913
3 tilltäppning av passagen i ett rör­formigt organ t.ex. tarmen
ocklusion (av något)
belagt sedan 1888
4 kontakt mellan över- och under­käks­tänderna under sammanbitning
belagt sedan 1910