publicerad: 2021  
officiell officiellt officiella
of·fici·ell
adjektiv
officiell´
1 fast­slagen eller skapad av (statlig) myndighet
JFR offentlig 2, statlig
en officiell skrivelse; officiell statistik; en officiell bekräftelse på upp­gifterna kom senare; det officiella språket i den före detta kolonin är spanska
○ äv. som ut­förs i (statlig) tjänst
ett officiellt besök; officiella förpliktelser
○ äv. om person som in­går i (statlig) myndighet
officiella tales­män; från officiellt håll med­delas
○ äv. om lokal för (statlig) myndighet
officiella byggnader i Stock­holm
○ äv. om före­mål som an­vänds av (statlig) myndighet eller dylikt
officiellt brev­papper
○ äv. all­männare typisk för (statlig) myndighets verksamhet
JFR formell
det krångliga, officiella språket; nyhets­urvalet var snävt, med en torr och officiell prägel
belagt sedan 1788; av franska officiel 'stats-; ämbets-; officiell'; av lat. officia´lis 'som hör till tjänsten', till offic´ium, se ur­sprung till officer
2 av­sedd för offentligheten om ut­talande eller dylikt
JFR offentlig 1
den officiella historieskrivningen; officiellt är hon tjänst­ledig, men i verkligheten är hon entledigad (adverbial)
○ äv. av­sedd att an­vändas av alla människor
den officiella besöks­tiden; den officiella in­gången
○ äv. med ton­vikt på auktoriteten bak­om något som är av­sett att gälla alla människor (in­om visst om­råde)
brukshunds­klubbens officiella tävlingar; de officiella slutkurserna på börsen
○ äv. försvagat allmän
det är nu­mera officiellt erkänt att rökning skadar foster (adverbial)
belagt sedan 1855