publicerad: 2021  
officiera officierade officierat
verb
officie´ra
● tjänst­göra vid hög­tidlig ceremoni särsk. guds­tjänst, altar­tjänst el. annan hög­tidlig akt
någon officierar (vid något)
NN officierade vid kröningen
belagt sedan 1771; av lat. officia´re 'göra tjänst', till offic´ium, se ur­sprung till officer
officieraofficierande, officiering