publicerad: 2021  
ok oket, plural ok, bestämd plural oken
ok·et
substantiv
mest historiskt bär­anordning (av trä) som vilar på axlarna och t.ex. an­vänds vid transport av hinkar med vatten m.m.
äv. om liknande drag­anordning för oxar mest historiskt
äv. bildligt betungande upp­gift
träldomsok
hon dignade under oket som familje­försörjare
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska uk, ok; gemens. indoeur. ord: jfr t.ex. tyska Joch, engelska yoke, lat. iug´um med samma betydelse; besläktat med ök