publicerad: 2021
1optativ
optativt optativa
opt·at·iv
adjektiv
[åp´-] 
el. [åp`-]
el. [åp`-]
●
språkvetenskap
som uttrycker talarens önskan el. något overkligt; mest historiskt i svenskan
stelnade optativa former som "leve" (i "leve kungen" och "kungen leve")
belagt sedan 1815;
bildat till lat. opta´re, se ursprung till
optera
2optativ
optativen optativer
opt·at·iv·en
substantiv
[åp`-]
el. [åp´-]
el. [åp´-]
●
språkvetenskap
en språklig kategori som uttrycker talarens önskan el. något overkligt; mest historiskt i svenskan
i uttrycket "leve kungen" står verbet i optativ
belagt sedan 1777
