publicerad: 2021
ordning
ordningen ordningar
ordn·ing·en
substantiv
[å`rd-] 
1
knappast plur.
regelbundet inbördes förhållande mellan olika föremål el. mellan olika delar av ett föremål; ibland om normal, lugn situation utan bråk
ordningsmänniska
(i adj) ordning
lag och ordning; bringa ordning i kartoteket; det var ordning och reda i garderoberna; han har alltid ordning på sina papper; det var svårt att hålla ordning i klassen; demonstrationen ansågs vara ett hot mot den allmänna ordningen; polisen kallades in för att återställa ordningen; de besegrade trupperna retirerade i god ordning
○
äv. med tonvikt på (rätta) sättet att fördela företeelser rumsmässigt el. i tidsföljd
förhandlingsordning; gudstjänstordning; matordning; rättegångsordning
○
äv. om mer abstrakt fördelning etc.
i laga ordning; redovisning sker i vanlig ordning; för ordningens skull bör nämnas ...
nådens ordning
(lära om) vägen till frälsninggenom kallelse, upplysning, pånyttfödelse och helgelse
ordning på torpet
god eller bättre ordningpå viss verksamhet eller dylikt:
med flera namnkunniga personer i styrelsen blev det ordning på torpet
vara i sin ordning
vara helt riktigde försäkrade att budgeten var i sin ordning trots de oförutsedda utgifterna
belagt sedan ca 1550;
bildn. till
ordna
2
knappast plur.
lämpligt skick för funktion, uppvisande eller dylikt
hon gjorde i ordning en skål med sallad; han försökte få ordning på apparaturen; man hoppas kunna ställa i ordning den gamla idrottsplatsen; har ni kommit i ordning efter flytten ännu?
belagt sedan 1620
3
särskilt i sammansättn.
det att upprätta regelbundet inbördes förhållande
JFR
organisation 1
belagt sedan 1541
4
normal eller beslutad följd
JFR
1tur 3
nummerordning; turordning
(i adj) ordning
ordningen (mellan några)
i rätt ordning; i omvänd ordning; i kronologisk ordning; nummer 8 i ordningen; böckerna var uppställda i alfabetisk ordning; vi tar ärendena i tur och ordning; för vilken gång i ordningen säger han det?
belagt sedan 1701
5
(inplacering i) grupp efter nivå på rangskala
en skandal av första ordningen
○
spec. om (stor) grupp i biologiska sammanhang, mellan familj och klass
ordningen rovdjur
belagt sedan 1541
Någon djävla ordning ska det vara i ett parti.
Carl-Henrik Hermansson i ett tal på Vänsterpartiet kommunisternas partikongress 1969, med anledning av splittringstendenserna i partiet
