SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

Orienten bestämd form

eller

orienten bestämd form

Orient·en, orient·en

substantiv

[orien´t-]

● Asien ut­om det forna Sovjetunionen jämte (ibland) Nordöstafrika

JFR occidenten, österland

orientforskare

Främre Orienten

belagt sedan 1610; till lat. (so´l) o´riens 'den upp­gående (solen)'

SO

Alfabetisk lista

  orientalisk adj.
  orientalism subst.
  orientalist subst.
  orientalistik subst.
  Orienten subst.
  orienten subst.
  orientera verb
  orientera sig verb
  orienterare subst.
  orienterare (orientera)
  orientering subst.

  Till   alla ordböcker