publicerad: 2021  
orientera orienterade orienterat
verb
oriente´ra
1 placera (karta, byggnad m.m.) i viss riktning för positions- och riktnings­bestämning eller dylikt
någon orienterar något någonstans
orientera kartan i norr och söder med kompassens hjälp; man orienterar ofta huvud­ingången på ett bostads­hus åt väster
○ äv. bildligt ofta perfekt particip inrikta på visst sätt el. på något som fram­går av samman­hanget
lönsamhetsorienterad; problemorienterad; resultatorienterad
psykologiskt orienterad språkforskning
belagt sedan 1837; av franska orienter 'rikta mot öster; orientera'; nära besläktat med orienten
2 ge all­männa upp­lysningar om något
JFR orientera sig 2
någon orienterar (någon) i/om något/sats
någon orienterar (någon) i något
någon orienterar (någon) i sats
någon orienterar (någon) om något
någon orienterar (någon) om sats
de ny­anställda orienterades om före­tagets policy
belagt sedan 1804
3 delta i orienterings­tävling
orienterare
någon orienterar
orientera med karta och kompass
belagt sedan 1920
orienteraorienterande, orientering
orientera sig