publicerad: 2021
orientering
orienteringen orienteringar
orient·er·ing·en
substantiv
1
placering eller rörelse i viss riktning i förhållande till väderstreck el. annan naturlig riktning
JFR
inriktning
orientering (någonstans)
byggnadernas orientering inom området
belagt sedan 1868
2
placering i viss riktning
orientering (i/om något/sats)
orientering (i något)
orientering (i sats)
orientering (om något)
orientering (om sats)
○
äv. om uppfattning om placeringen av olika företeelser i omgivningen
de tappade orienteringen och gick vilse i skogen
○
äv. allmännare
(givande eller erhållande av) översiktlig kunskap inom visst område
på kursen får de lära sig en smula finska och de får även en kort orientering om finska förhållanden
belagt sedan 1838
3
orienteringstävling
○
äv. om motsvarande idrottsgren
orienteringsförbundet
träna orientering
belagt sedan 1925