publicerad: 2021  
osanning osanningen osanningar
o|­sann·ing·en
substantiv
o`sanning
på­stående som inte överens­stämmer med verkligheten
MOTSATS sanning JFR lögn 1
osanningen (av/i något)
osanningen (av något)
osanningen (i något)
tala osanning; fara med osanning
någon gång äv. det att vara osann
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska osannind, osanning