publicerad: 2021  
paladin paladinen paladiner
palad·in·en
substantiv
paladi´n
● mindre brukligt högt upp­satt person i (direkt) tjänst hos furste eller stats­chef
(någons) paladin paladin (till någon)
○ ibland ned­sättande med ton­vikt på den okritiska lojaliteten eller dylikt
Hitlers paladiner i de ockuperade länderna
○ ur­sprungligen om riddare vid kung Arturs hov el. i Karl den stores liv­vakt
belagt sedan 1816; av franska paladin med samma betydelse; av lat. palati´nus 'som hör till palatset; kejserlig tjänare'; jfr ur­sprung till palats