publicerad: 2021  
platå platån platåer
platå·er
substantiv
platå´
1 ut­brett, plant om­råde på viss (inte allt­för liten) höjd över havet
JFR högslätt, lågslätt
bergsplatå
○ äv. ut­vidgat plan (upp­höjd) yta
pumpen stod på en platå strax ovan­för gården
○ äv. i fråga om en­dimensionella förhållanden (nästan) våg­rät del
en platå på kurvan
belagt sedan 1819; av franska plateau 'platta; platå', till plat 'platt'; jfr ur­sprung till 1platt!!
2 spegelbricka
○ äv. vanligen i sammansättn. bricka med vackert arrangerad mat
skaldjursplatå
belagt sedan 1748