publicerad: 2021  
plundra plundrade plundrat
verb
plun`dra
● ibland med partikelnut hänsyns­löst sätta sig i besittning av (nästan) allt värde­fullt i el. hos
JFR röva, skövla
någon plundrar (ut) någon/något (på något)
någon plundrar (ut) någon (på något)
någon plundrar (ut) något (på något)
plundra butiker; soldaterna plundrade den in­tagna staden; de råkade ut för ett bak­håll och plundrades; några direktörer hade plundrat ut hela bo­laget
○ äv. försvagat tömma (något) på sitt inne­håll
plundra fågel­bon; plundra spar­grisen
○ äv. skämtsamt ta ner alla prydnadssaker från
jul­granen plundras tjugon­dag Knut
belagt sedan ca 1540; av lågtyska plunderen med samma betydelse, till plunder 'värde­löst hus­geråd; skräp'
plundraplundrande, plundring