SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

poliskonstapel poliskonstapeln poliskonstaplar

pol·is|­kon·stapl·ar

substantiv

poli`skonstapel

● äldre titel, nu­mera er­satt av "polis­assistent" (titel för) polis­man av lägre rang in­om ordnings­polisen

en vänlig polis­konstapel hjälpte dem till­rätta

belagt sedan 1851

SO

Alfabetisk lista

  polisiär adj.
  poliskask (kask)
  poliskedja (kedja)
  poliskommissarie subst.
  poliskommissarie (kommissarie)
  poliskonstapel subst.
  poliskonstapel (konstapel)
  poliskordong (kordong)
  poliskund subst.
  poliskund (kund)
  polismakt subst.

  Till   alla ordböcker