publicerad: 2021
1kedja
kedjan kedjor
kedj·an
substantiv
1
anordning som består av en rad av länkar med sammanhållande el. drivande funktion (el. som prydnad)
JFR
kätting
en kedja (av några)
en kedja (med något/några)
en kedja (med något)
en kedja (med några)
kedjan hoppade av mitt i backen
○
äv. om liknande föremål med annan funktion
○
äv. om företeelse som består av en (lång) rad likartade delar; konkret el. abstrakt
polisen bildade kedja
○
äv. bildligt i fråga om orsakssamband, logiskt samband etc. mellan delar av en abstrakt helhet
belagt sedan 1457 (Arboga stads tänkebok);
fornsvenska kädhia; av lågtyska kede; ur lat. cate´na 'kedja'; jfr ursprung till
kätting
2
numera ej i fackmässiga sammanhang
grupp av spelare med anfallsuppgifter i fotboll, ishockey eller dylikt
kedjespelare
spela i kedjan
belagt sedan 1904
En kedja är inte starkare än sin svagaste länk.
Efter en formulering av den eng. författaren Conan Doyle (1887)
2kedja
kedjade kedjat
verb
●
ofta med partikel, särskiltfast
fängsla med kedja
någon kedjar (fast) någon/något (någonstans)
någon kedjar (fast) någon (någonstans)
någon kedjar (fast) något (någonstans)
hunden stod kedjad utanför kojan; fångarna var kedjade vid varandra; han kedjades fast i muren
○
äv.
säkert sätta fast (något) med kedja
kedja fast cykeln
belagt sedan 1842
kedjakedjande