publicerad: 2021  
polygon polygonen polygoner
poly·gon·en
substantiv
[-gå´n]
● plan geometrisk figur som begränsas av ett an­tal räta linjer (eg. sträckor) och deras successiva skärnings­punkter
SYN. månghörning
kvadrater, rektanglar och andra polygoner
belagt sedan 1855; till poly- och grek. goni´a 'vinkel'; jfr ur­sprung till gon