publicerad: 2021  
potential potentialen potentialer
pot·enti·al·en
substantiv
[-sia´l] el. [-tsia´l]
1 inne­boende möjligheter som än­nu inte kommit till ut­tryck
potential (att+verb)
potential (för/till något/att+verb)
potential (för något)
potential (för att+verb)
potential (till något)
potential (till att+verb)
laget är ungt och har utan tvekan potential
○ äv. (mängd av) resurser
landets militära potential
belagt sedan 1939; av senlat. potentia´lis till lat. poten´tia med samma betydelse, se ur­sprung till potens
2 det fysikaliska arbete som krävs för att förflytta en enhets­laddning eller en enhets­massa från en noll­punkt till en viss punkt i ett kraft­fält var­vid den senare punkten sägs ha potentialen i fråga
potentialskillnad
○ i elektriska samman­hang spec. spännings­skillnaden mellan en viss punkt (i en ström­krets eller annat elektriskt kraft­fält) och jorden
elektrisk potential mäts i volt
belagt sedan 1849