publicerad: 2021  
predika predikade predikat
verb
predi´ka
● hålla en predikan
predikant; predikare
någon predikar (om något/sats) (för någon)
någon predikar (om något) (för någon)
någon predikar (om sats) (för någon)
prästen predikade om förlåtelse och försoning
○ äv. i konstruktion med objekt
JFR förkunna
någon predikar (något/sats) (för någon)
någon predikar (något) (för någon)
någon predikar (sats) (för någon)
predika evangelium
○ äv. ibland något ned­sättande hålla förmanings­tal om något
han predikar gärna om ut­sugning och miljö­förstöring
○ äv. före­språka, upp­mana till
någon predikar (något/sats) (för någon)
någon predikar (något) (för någon)
någon predikar (sats) (för någon)
predika åter­hållsamhet
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska predika; av lat. prædica´re 'förkunna'; jfr ur­sprung till predicera, predikament, predikat
predikapredikande