SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

prut prutet

prut·et

substantiv

● prutande

○ i ett ut­tryck äv. krångel, protest

han följde med utan prut

belagt sedan 1705; till pruta

SO

Alfabetisk lista

  pr-sinnad (sinnad)
  prudentlig adj.
  prunk subst.
  prunka verb
  prustrot subst.
  prut subst.
  pruta verb
  prutgås subst.
  prutmån subst.
  prutmån (mån)
  prutt subst.

  Till   alla ordböcker