SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 påk påken påkar påk·en substantiv ● grov käpp som är till för att slåss med JFR 1klubba påkbeväpnad; knölpåk ○ äv. bildligt vardagligt ben rör på påkarna, vi har bråttom belagt sedan 1541; trol. samhörigt med lågtyska pok 'dolk', engelska poke 'sticka; stöta'; besläktat med påg SO Alfabetisk lista påhopp subst. påhugg subst. påhälsning subst. påhäng subst. påhängsvagn subst. påk subst. påkalla verb påkbeväpnad (påk) påklädare subst. påklädd adj. påklädning (klä) Till alla ordböcker