publicerad: 2021  
ben benet, plural ben, bestämd plural benen
ben·et
substantiv
1 en­dera av de lång­smala kropps­delar som an­vänds att gå med och för att hålla kroppen uppe hos människor och många djur; särsk. med ton­vikt på rörelse­förmågan
benföring; bentag; bakben; fyrbent
korta ben; långa ben; trött i benen; bryta benet; hoppa på ett ben
○ äv. om mot­svarande del av klädes­plagg
ett par jeans med av­klippta ben
○ ofta bildligt om del med liknande ut­seende el. funktion, sär­skilt på möbler
bordsben; vinkelben
fyra ben i form av lejontassar
det man inte har i huvudet får man ha i benen se huvud
dra/släpa benen efter sig 1gå långsamthon försökte få hundarna att springa, men de fort­satte att släpa benen efter sig 2vara långsam med att bestämma sig eller ageraflera länder drar benen efter sig och lever än­nu inte upp till givna löften
ha myror i benen se myra
inte veta vilket ben man ska stå på 1inte kunna bestämma sigmuseet verkar inte veta vilket ben det ska stå på och in­riktar sig både på äldre och modern konst 2vara över­lycklighan visste inte vilket ben han skulle stå på när han drog högsta vin­sten i lotteriet
knappt kunna stå på benen vara nära att falla ihopde var så ut­mattade att de knappt kunde stå på benen
lägga benen på ryggen springa sin vägså fort som möjligt: när larmet gick lade tjuven benen på ryggen
med svansen mellan benen se svans
slå undan benen på/för någon/något eliminera möjligheterna för någon/någotner­dragningen kommer att slå undan benen på en organisation som det har tagit flera år att bygga upp
spring i benen se spring
springa benen av sig förflytta sig hastigt (och under stress)på grund av att man har mycket att ut­rätta el. är ivrig eller dylikt: under mellandags­rean springer många benen av sig för att göra de bästa fynden ○ äv. bildligtdet var få som sprang benen av sig för att se filmen, så någon kassa­succé blev den inte
sträcka på benen ta en promenadel. endast röra på lederna: efter tre timmar i bio­salongen var det skönt att sträcka på benen
stå med båda benen på jorden vara sansad och realistiskhon tar fram­gångarna med ro och står fort­farande med båda benen på jorden
stå med ena benet i graven vara nära dödenvanligen på grund av hög ålder: det krävs mental styrka att vårda människor som står med ena benet i graven
stå på egna ben inte vara beroende av hjälp från andrahan in­såg att han var tvungen att stå på egna ben och ta steget in i vuxen­världen
ta det långa benet före skynda signu får vi ta det långa benet före om vi ska hinna
ta till benen springa sin vägde tog till benen när tjuren kom emot dem
vara på benen vara i full verksamhethon hade varit på benen sedan fem på morgonen och för­berett sin födelsedags­fest
vara på benen igen vara frisk igenhon har haft influensa men är nu på benen igen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska ben; gemensamt germanskt ord; ev. substantivering av ett adj. mot­svarande isl. beinn 'rak'
2 hård del av skelettet hos människor och ryggrads­djur som fungerar som stomme el. skydd; särsk. om lång­smala bildningar
benbrott; benvävnad; pannben; revben
sillen befrias från skinn och ben; kniven slant och skar ända in till benet
○ ibland mer el. mindre bildligt om det innersta el. det kvar­blivande av något levande
låta de dödas ben vila i frid; Heliga Birgittas ben
○ äv. som material­beteckning
elfenben
ett knivskaft av ben
få kött på benen se kött
gå/skära genom märg och ben se märg
vara bara skinn och ben se skinn
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen