publicerad: 2021  
påkommen påkommet påkomna
på|­komm·en
adjektiv
på`kommen
1 som (plötsligt) har in­träffat eller upp­stått
tid påkommen
ett hastigt på­kommet an­fall av allergi; ett snabbt på­kommet förvirrings­tillstånd
○ ofta något ironiskt
lite sent på­komna samvets­betänkligheter
belagt sedan 1740
2 ertappad
SE ertappa JFR komma på 1
han blev på­kommen med att tjuv­fiska; de blev på­komna när de rökte cannabis på skol­gården
belagt sedan 1926