publicerad: 2021  
pånyttföda pånyttfödde pånyttfött, presens pånyttföder
verb
[på`-] el. [-nyt`-]
● ofta pass. el. perfekt particip; äv. lös förbindelse i formenföda på nytt åstad­komma ny blomstring för något som funnits tidigare; särsk. med av­seende på något abstrakt
pånyttföda någon/något
pånyttföda någon
pånyttföda något
den olympiska historien började i antikens Aten och pånytt­föddes 1896
○ äv. försvagat förnya, föryngra
hon kände sig pånytt­född efter semestern
○ spec. åstad­komma andlig omvandling eller om­vändelse hos
belagt sedan 1810
pånyttfödapånyttfödande, pånyttfödelse