SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 rank rankt ranka adjektiv 1 ostadig särsk. om båt; ofta på grund av för liten bredd JFR ranglig en rank eka; kanoten var rank belagt sedan 1544; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'rakt uppstående' 2 (lång och) rak och vanligen smal; om person hon var högväxt och rank belagt sedan 1812 SO Alfabetisk lista rangplats subst. rangrulla subst. rangrulla (rulla) rangskala subst. rangskillnad (rang) rank adj. 1ranka verb 2ranka subst. 3ranka subst. ranka sig verb rankfoting subst. Till alla ordböcker
