publicerad: 2021  
1ranka rankade rankat
verb
rank`a
● värdera i förhållande till andra efter skicklighet särsk. i sport­sammanhang
JFR rangordna
topprankad
någon rankar någon/något (som någon/något)
någon rankar någon (som någon)
någon rankar någon (som något)
någon rankar något (som någon)
någon rankar något (som något)
rankas högt; han rankades som världens främste skidåkare; hon är rankad etta på den senaste listan
belagt sedan 1949; av engelska rank med samma betydelse, till rank 'rad; linje'; jfr ur­sprung till rang
rankarankande, rankning, ranking
ranka sig
2ranka rankan rankor
rank·an
substantiv
rank`a
● slingrande, lång­sträckt växt­skott ovan jord
JFR 1reva 1, utlöpare 2
blomranka; gullranka; vinranka
○ ofta om mot­svarande konstnärliga av­bildning
rankornament
en kakelugns­nisch med målade blå rankor
belagt sedan 1603; av lågtyska ranke, tyska Ranke med samma betydelse; besläktat med rank
3ranka ingen böjning
substantiv
rank`a
rida ranka sitta och gunga, grensle över någons knäom små­barn: barn­barnen älskade att rida ranka på far­mor
belagt sedan 1794; till sv. dial. ranka 'röra sig hit och dit'; besläktat med rank