publicerad: 2021  
ranta rantade rantat
verb
ran`ta
● ofta med partikel, t.ex.fram, omkring springa (om­kring) plan­löst
SYN. 2ränna 1
ranta (fram/omkring) (någonstans)
ranta (fram) (någonstans)
ranta (omkring) (någonstans)
ranta (efter någon/något)
ranta (efter någon)
ranta (efter något)
små­barnen rantade fram och till­baka i träd­gården
○ äv. något ut­vidgat ofta något ned­sättande
ranta efter killar; hon rantar på fest nästan var­enda kväll
belagt sedan 1851; sv. dial. ranta; trol. bildat till 2ränna!!
rantarantande, rant