publicerad: 2021  
1relikt relikten relikter
re·likt·en
substantiv
relik´t
● före­teelse som dröjer sig kvar i isolerat om­råde efter att tidigare ha haft större ut­bredning el. som blivit isolerad från huvud­utbrednings­område
en relikt (av/från något)
en relikt (av något)
en relikt (från något)
○ spec. i geologiska el. biologiska samman­hang, sär­skilt om kvar­leva från is­tiden
den glaciala is­sjön ut­gör ett exempel på en geologisk relikt; som relikter betraktas skogs­haren i Alperna och busk­musen i Skandinavien
○ spec. äv. beträffande språk ofta i sammansättn.
reliktform
exempel på relikter är ut­tryck som "man ur huse" och "gammal i gårde"
belagt sedan 1891; av lat. relic´tum 'det kvarlämnade', till relin´quere 'lämna kvar'; jfr ur­sprung till relik
2relikt neutrum relikt, bestämd form och plural relikta
re·likt
adjektiv
relik´t
● mindre brukligt som har karaktären av relikt
relikta kräft­djur
belagt sedan 1889