publicerad: 2021  
remma remmade remmat
verb
remm`a
1 mindre brukligt ofta med partikel, sär­skiltfast binda eller snöra med remmar
någon remmar (fast) någon/något (någonstans)
någon remmar (fast) någon (någonstans)
någon remmar (fast) något (någonstans)
remma fast sig i stolen
belagt sedan 1866; till 1rem!!
2 var­dagligt ofta med partikel, sär­skilt springa
någon remmar på (någonstans)
remma på!
belagt sedan 1892
remmaremmande