publicerad: 2021  
resa sig reste rest, presens reser
res·er sig
verb
re`sa sig
ställa sig upp
någon reser sig (mot någon/något)
någon reser sig (mot någon)
någon reser sig (mot något)
hon reste sig ur fåtöljen
äv. bildligt göra upp­ror
polackerna reste sig mot de tyska ockupanterna 1944
håret/håren reser sig på någon se hår
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska resa sik