publicerad: 2021  
1respektive
resp.
re·spekt·ive
konjunktion
[-i´ve] el. [res´-]
● och i det senare fallet vid upp­räkningar eller dylikt, för att förtydliga syftning
de båda grannarna om­valdes till ord­förande respektive sekreterare i väg­föreningen
belagt sedan 1866; se ur­sprung till 2respektive!!
2respektive ingen böjning
re·spekt·ive
adjektiv
[-i´ve] el. [res´-]
● som hör till veder­börande beträffande minst två före­teelser som är tidigare nämnda el. kan räknas ut av samman­hanget; för förtydligande etc.
de åter­vände till sina respektive arbets­platser; de jäm­förde rätt­skipning och dom­stolar i respektive länder
○ spec. (substantiverat) (som ut­gör) make eller sam­bo el. mot­svarande
de tog med sina respektive till festen
belagt sedan 1617; av medeltidslat. respecti´vus 'av­seende, ifråga­kommande'; till respekt