SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 ringklocka ringklockan ringklockor ring|klock·an substantiv ring`klocka ● anordning som ger ifrån sig ringsignal vid viss beröring ofta bestående av stålklocka med vibrerande kläpp; på dörr, cykelstyre etc. trycka på ringklockan; ringa på ringklockan belagt sedan 1739 SO Alfabetisk lista ringhet subst. ringhet (ringa) ringhörna subst. ringhörna (hörna) ringhörna (ring) ringklocka subst. ringklocka (klocka) ringla verb ringla sig verb ringlad adj. ringlek subst. Till alla ordböcker