publicerad: 2021  
1rulta rultan rultor
rult·an
substantiv
rul`ta
knubbig och näpen flicka
JFR 1tulta
hon var en glad liten rulta
belagt sedan 1839; till 2rulta!!
2rulta rultade rultat
verb
rul`ta
gå med små vaggande steg vanligen om små­barn
någon rultar
tvååringarna rultade om­kring på golvet
belagt sedan 1749; sv. dial. rulta 'gå tungt och vaggande'
rultarultande