publicerad: 2021  
ruskig ruskigt ruskiga
rusk·ig
adjektiv
rus`kig
1 som ger upp­hov till känslor av obehag och (ofta) skräck
JFR hemsk, kuslig, otäck, ruggig 1
ruskig (för någon) (att+verb)
polisen möttes av en ruskig syn på brotts­platsen; en ruskig typ som strök om­kring i parken
○ äv. som rent förstärknings­ord (ock­så i positivt värderande ut­tryck) var­dagligt
vara ruskigt rik (adverbial); hon sjunger ruskigt bra (adverbial); han är ruskigt snygg (adverbial)
belagt sedan 1822; till rusk
2 kall och otrivsam om väderlek, tids­period etc.
JFR ruggig 2
ruskig (för någon) (att+verb)
det var en kall och ruskig natt
belagt sedan ca 1630