publicerad: 2021  
rusning rusningen rusningar
rus·ning·en
substantiv
ru`sning
1 det att rusa spec. i sport­sammanhang, särsk. löp­tävling
det blev vild rusning i sista kurvan
○ spec. äv. i fråga om trafik
rusningstrafik
vi väntar med att åka till stan tills den värsta rusningen är över
belagt sedan 1884
2 plötsligt upp­kommande (stor) efter­frågan på viss vara eller dylikt
biljettrusning
rusning (efter/till något)
rusning (efter något)
rusning (till något)
lagret räcker inte så långt om det blir rusning; det blev rusning efter hand­sprit när covid-19 spreds över världen; det var inte direkt någon rusning till val­urnorna när val­lokalen öppnade
belagt sedan 1888