SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 rutt rutten rutter även route routen router substantiv ● fastlagd färdväg flygrutt; marschrutt; resrutt staka ut en rutt; trafikera en rutt; de tog den vanliga rutten där de klarade sig utan sjökort belagt sedan 1699; av franska route med samma betydelse; av lat. (vi´a) rup´ta '(väg) som är uppröjd'; jfr ursprung till ruptur, rutin SO Alfabetisk lista rutpapper (ruta) rutsch subst. rutscha verb rutschbana subst. rutschkana subst. rutt subst. rutten adj. ruttna verb ruttna bort verb 1ruva verb 2ruva subst. Till alla ordböcker
