publicerad: 2021  
ruttna ruttnade ruttnat
verb
rutt`na
● an­gripas av förruttnelse eller röta
SE rutten
något ruttnar
frukten höll på att ruttna; trägolvet i stugan har börjat ruttna
○ äv. beträffande annan förstörelseprocess, som över­drift
tänderna hade börjat ruttna på honom
○ äv. bildligt
hon ville inte sitta och ruttna i en landsorts­håla
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska rutna
ruttnaruttnande
ruttna bort