publicerad: 2021  
1ruva ruvade ruvat
verb
ru`va
1 ligga (på ägg) så att ägget hålls varmt och en unge kan ut­vecklas; om fågel
JFR kläcka
djur ruvar (på något)
hönan ruvade på sina ägg
○ äv. bildligt vakta något värde­fullt
JFR 1ruva 2
någon ruvar på något
hon ville hellre ruva på pengarna än köpa aktier för dem
belagt sedan 1640; av om­diskuterat urspr.; ev. urspr. 'ligga på en liten hög' och besläktat med sv. dial ruga och isl. hrúga 'liten hög'
2 hålla sig i bak­grunden men tydligt beredd att handla vanligen med bi­betydelse av hot
någon ruvar någonstans
fienden ruvade på andra sidan gränsen
○ äv. mer abstrakt ut­göra hot­full bak­grund
något ruvar någonstans
mörkret ruvade över skogen; en olycks­bådande tystnad ruvade över lägret
○ äv. tänka på och planera vanligen något ill­villigt
någon ruvar på något
han ruvade på hämnd
belagt sedan 1825
ruvaruvande
2ruva ruvan ruvor
ruv·an
substantiv
ru`va
● skorpa som täcker ett sår el. hudutslag eller dylikt
peta av ruvan
belagt sedan början av 1500-talet (Ett Forn-Svenskt Legendarium); fornsvenska ruva