publicerad: 2021  
rycka ryckte ryckt, presens rycker
verb
ryck`a
1 bringa ur läge genom häftig (arm)rörelse
SE ryckning
någon rycker (någon) i något
barnet ryckte i moderns kläder; han ryckte i met­reven men kroken satt fast
○ ofta med ton­vikt på resultatet vanligen med partikel, t.ex.bort, loss, upp
någon rycker (bort/loss/upp) något
någon rycker (bort) något
någon rycker (loss) något
någon rycker (upp) något
hon ryckte upp ogräset med rötterna; telefon­jacket hade ryckts loss från väggen; han ryckte bort de gråa hår­strån han såg
○ äv. bildligt
regeringen ryckte upp landet ur den ekonomiska krisen; militären ryckte åt sig makten
○ spec. beträffande själsligt till­stånd eller dylikt vanligen med partikelnmed
något rycker med någon
publiken rycktes full­ständigt med av före­ställningen
rycka i trådarna se tråd
rycka på axlarna se axel
rycka undan mattan för någon/något se matta
ryckas bort plötsligt av­lidahon rycktes bort i cancer i unga år
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Söderköpings-Rätten (Upplysningar)); fornsvenska rykkia; gemensamt germanskt ord, besläktat med rucka
2 vanligen i opersonliga konstruktioner märkas (små) rörelser särsk. i (del av) kroppen
JFR knycka 1, spritta
det rycker (i något)
det ryckte i mun­giporna på henne; det började all­tid rycka i hans an­sikte när han blev nervös
○ äv. ut­vidgat
det rycker i benen när man hör gammel­dans­musik
belagt sedan 1747
3 vanligen med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.fram, ifrån hastigt förflytta sig för att åt­gärda något
någon/något rycker (fram/ifrån)
någon rycker (fram)
någon rycker (ifrån)
något rycker (fram)
något rycker (ifrån)
rycka till und­sättning; plutonen ryckte fram i skydd av kullen
○ spec. i sport­sammanhang plötsligt öka farten
han ryckte på tredje varvet och fältet tvingades släppa; hon ryckte ifrån på upp­loppet
belagt sedan slutet av 1300-talet Omständelig Berättelse
ryckaryckande, ryck
rycka in, rycka till, rycka upp sig, rycka ut