publicerad: 2021
1ryka
rök äv. rykte, rykt
verb
ry`ka 
●
sända ut rök el. vattenånga etc., som resultat av förbränning
något ryker
motorn började ryka i uppförsbacken; en rykande vulkan; en rykande fimp i askkoppen; en kopp rykande hett te
○
äv. i opersonlig konstruktion
det ryker
det ryker in från kakelugnen; det rök ur skorstenen
○
äv. om annat finfördelat material som virvlar omkring i luften
något ryker
rykande sand; en rykande snöstorm; vågskummet ryker över båten; flisorna rök när han slog sönder väggen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska riuka, ryka; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.; jfr ursprung till
rök 1
rykarykande, rök
