publicerad: 2021  
1ryka rök äv. rykte, rykt
verb
ry`ka
sända ut rök el. vatten­ånga etc., som resultat av förbränning
något ryker
motorn började ryka i uppförs­backen; en rykande vulkan; en rykande fimp i ask­koppen; en kopp rykande hett te
äv. i opersonlig konstruktion
det ryker
det ryker in från kakel­ugnen; det rök ur skor­stenen
äv. om annat fin­fördelat material som virvlar om­kring i luften
något ryker
rykande sand; en rykande snö­storm; våg­skummet ryker över båten; flisorna rök när han slog sönder väggen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska riuka, ryka; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.; jfr ur­sprung till rök 1
rykarykande, rök
2ryka rök, rykt
ryk·er
verb
ry`ka
var­dagligt gå förlorad
något ryker
där rök hans sista slantar; kör­kortet rök i polis­kontrollen
belagt sedan 1859