publicerad: 2021  
rättvisa rättvisan
rätt|­vis·an
substantiv
rätt`visa
1 (efter­strävat) till­stånd som inne­bär lika behandling av lika fall eller lika personer i fråga om (viktigare) resurser och möjligheter
SE rättvis 1
rättvisekrav
rätt­visa, frihet och bröd; skipa rätt­visa; kämpa för rätt­visa i sam­hället; om det finns någon rätt­visa här i världen borde hon lyckas
○ äv. till­stånd där in­blandade parter behandlas lika
absolut rätt­visa; barn kräver omedelbar rätt­visa
○ ibland tänkt som personligt verkande kraft i bestämd form
rätt­visan måste ha sin gång; hans obrutna tro på rätt­visans seger
○ äv. om det rätt­skipande systemet
komma i klammeri med rätt­visan; han över­lämnades i rätt­visans händer; ta rätt­visan i egna händer
i rätt­visans namn se namn
skipa rätt­visa få till stånd ett rätt­vist beslut eller resultatartiklarna handlar om försöken att skipa rätt­visa och försoning efter krig eller konflikt
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska rätvisa
2 i vissa ut­tryck (hög) värdering efter förtjänst
(göra) rättvisa (åt någon/något)
(göra) rättvisa (åt någon)
(göra) rättvisa (åt något)
det är svårt att göra artisten full rätt­visa
○ äv. möjlighet till värdering efter förtjänst
an­rättningen gjorde full rätt­visa åt hans kok­konst; han gör knappast författaren rätt­visa i recensionen
göra sig själv rätt­visa visa sin verkliga förmågapå grund av skador hade hon svårt att göra sig själv rätt­visa i slutet av säsongen
belagt sedan 1782