publicerad: 2021  
1sakta
adverb
sak`ta
1 med låg hastighet
kör sakta; solen sänkte sig sakta under horisonten; klockan gick för sakta
spec. i ett fast ut­tryck
sakta men säkert närmade han sig täten
äv. bildligt
smärtan ebbade sakta ut
sakta i backarna se backe
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska sakta (adv. och adj.); av lågtyska sachte med samma betydelse; samma ord som engelska soft 'mjuk'; trol. besläktat med sämja
2 med svag kraftutveckling
grön­sakerna sjuds sakta i osaltat vatten
belagt sedan början av 1500-talet Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna
Sakta
men steg för steg
går det fram­åt
det måste man tro. Märta Tikkanen, ur Århundradets kärleks­saga (1978)
2sakta ingen böjning
adjektiv
sak`ta
1 som känne­tecknas av låg hastighet
de rörde sig i sakta mak
belagt sedan ca 1430 Själens tröst
2 som har svag kraftutveckling
köttet steks över sakta eld
belagt sedan början av 1500-talet Läke- och örte-böcker
3sakta saktade saktat
verb
sak`ta
1 ofta med partikel, sär­skiltav, in, ner sänka (sin hastighet) om person
någon saktar (av/in/ner) (något)
någon saktar (av) (något)
någon saktar (in) (något)
någon saktar (ner) (något)
hon saktade farten i kurvan
äv. om före­mål sänka hastigheten
något saktar (av/in/ner)
något saktar (av)
något saktar (in)
något saktar (ner)
bilen saktade in i kurvan
äv. med av­seende på före­mål
sakta in bilen
belagt sedan 1642; till 1sakta 1
2 något hög­tidligt dämpa kraftutvecklingen hos
någon saktar något
sakta sin vrede; sakta sitt tal
belagt sedan ca 1430 Själens tröst
saktasaktande